Jag får helt enkelt göra som jag gjort med det mesta jag vill uppnå. Jag gör det bara, är det där mitt pannben finns kanske? Jag måste sätta mig ner och bestämma hur ofta, när och med vad jag kan gå utanför lchf. Vill ju absolut inte hamna i sockerträsket igen. Kompisar till mig kör fredagar som ätardag. Jag är inte helt med på det spåret. Tar ju flera dagar innan jag mår bra igen. Jag måste ha en plan för att ta mig vidare. Något måste jag plocka bort och släppa. Som jag gjorde med oboyen för några år sen. Det går ju utmärkt utan den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar