Det går faktiskt bra

Det har gått några dagar nu och mitt konstanta magonda har gått över, jag har inte ont i munnen och min halsbränna är typ helt borta. Jag börjar känna att saker och ting känns mer positivt och kul. Livet känns som att det är på väg tillbaka. 

Då är ju frågan vad som är vad egentligen i mina små "höstdepressioner". Troligtvis någon form av kombination av allt möjligt. Men om jag provar till hösten att äta ordentligt och träna så kanske jag inte dippar lika hårt.

Har tränat lite den här veckan. Ska försöka nå 100 pass till slutet (sista) av april. Är uppe i fem pass nu. Det känns bra ändå. Äntligen på gång även om jag känner ett visst motstånd för tillfället, det går nog över skulle jag tro. Till slut så vill man ju bara träna och inget annat. Det älskar jag när man kommer dit. Euforin är fantastisk.